Page 11

Kemivärlden nr 3 2017

nyheter bio INTERVJU "Öka kunskapen om hur vetenskapen arbetar" Vaccinationsskeptiker anklagas ofta för att vara irrationella. Men befolkningen har historiskt ibland haft skäl att misstro medicinska myndigheter. Det anser medicinhistorikern Motzi Eklöf utifrån sin nya studie om hanteringen av smittkoppsvaccinet under 1900-talet. År 1932 utbröt en mindre smittkoppsepidemi i Malmö. Myndigheterna beslutade då att genomföra Sveriges första massvaccination av ett helt samhälle. Men vissa av de vaccinerade, 10- 15 procent enligt medieuppgifter, blev sjuka efteråt. Flera läkare rapporterade att de aldrig tidigare sett så starka reaktioner. – De flesta insjuknade med allmänpåverkan och ibland nekrotiska koppor på armen som kunde ta månader att läka. Men den svåraste biverkningen var postvaccinal enkefalit, hjärninflammation, som också ledde till några dödsfall, säger Motzi Eklöf, medicinhistoriker och docent i tema hälsa och samhälle vid Linköpings universitet, i dag knuten till Enheten för medicinens historia och kulturarv vid Karolinska institutet. I sin nya bok Variola & Vaccinia följer hon smittkoppsvaccinationens 1900-talshistoria i Sverige genom diskussioner i medicinska publikationer och dagspress samt arkivmaterial från riksdag och medicinska myndigheter. Vaccinationen var obligatorisk i Sverige mellan åren 1816 och 1976. Alla barn skulle vaccineras och dessutom vissa grupper som militär och sjukvårdspersonal. Ett fåtal läkare var kritiska mot den obligatoriska vaccinationen eftersom smittkoppor inte längre fanns endemiskt i Sverige. När koppfall upptäcktes, skulle det räcka att isolera och vaccinera kontaktfallen för att förhindra spridning, ansåg de. Vaccinationstvånget diskuterades upprepade gånger i riksdagen. Smittkoppsvaccin framställdes under 1900-talets första hälft främst på kalvars bukar. Det var en biologisk substans som inte klassades som apoteksvara eller Copyright Motzi Eklöf. När det uppstår negativa effekter eller misstag, behöver forskare och myndigheter snabbt se till att undersöka vad som gått fel och offentliggöra resultatet, säger Motzi Eklöf. farmaceutisk specialitet. Läkemedel är en sentida rubrik för vaccin. – Vaccin då var inte vad det är i dag. Man experimenterade fram olika varianter av smittkoppsvaccin, utöver kalvvaccin även bland annat neurovaccin framställt via kaninhjärna. Det fanns inte samma metoder för framställning och kontroll som i dag, säger Motzi Eklöf. Efter massvaccinationen i Malmö slog en veterinär larm om att vaccinet som användes där innehöll stafylokocker. Statens Bakteriologiska Laboratorium svarade att vaccinet brukade innehålla sådana bakterier och att de inte hade någon betydelse för reaktionerna. Stadsläkaren ville inte undersöka saken närmare. Medicinalstyrelsen hänsköt frågan till en internationell smittkoppskommitté som ansåg att bakterierna sannolikt inte orsakat biverkningarna. Hos allmänheten växte dock motståndet mot vaccineringen. – Det handlade framför allt om tvånget, om vaccinets oklara innehåll och om rädsla för biverkningar, särskilt effekterna på hjärnan, och man litade inte på myndigheterna. Vaccinationskritiker i dag anklagas ofta för att vara irrationella, men Motzi Eklöf anser att en viss skepsis går att förstå. – Historiskt har det funnits skäl att ifrågasätta den officiella informationen om smittkoppsvaccinet. Det finns också personer som minns äldre släktingar som drabbats av följder av den vaccinationen. Sådant kan leva kvar i folks medvetande. Men varje fråga som rör vaccin och vaccination i dag behöver behandlas var för sig, säger hon. Vad kan vi lära av historien? – Just att kunskap om historien behövs, men också – som Malmöfallet visar – vikten av transparens. När det uppstår negativa effekter eller misstag, behöver forskare och myndigheter snabbt se till att undersöka vad som gått fel och offentliggöra resultatet. Tvekan att göra det kan bero på en rädsla för att befolkningens tilltro till vetenskapen då ska minska, men den strategin kan få motsatt effekt. Hellre vara öppen med sin balansräkning av för- och nackdelar med vaccin både för enskilda och på befolkningsnivå. – Vi behöver också öka kunskapen om hur vetenskapen arbetar, skapa en förståelse för att det kan gå fel, att kunskap revideras hela tiden. Vid varje tidpunkt kan vi ändå bara göra så gott det går med den information vi har, trots att vi vet att det om 20-30 år säkert kommer att göras andra bedömningar än i dag. – Och kritiska röster ska tas på allvar. Det är ofta människor utanför medicinska och vetenskapliga kretsar som ställt frågor och krävt utredning. Det kan finnas skäl att undersöka grunderna för folks eventuella oro närmare, istället för att avfärda kritik och oro som ett problem i sig. Inna Sevelius Kemivärlden Biotech med Kemisk Tidskrift. Nr 3 Maj 2017 11


Kemivärlden nr 3 2017
To see the actual publication please follow the link above